Mja.
Idag är det torsdag, om du missat det.
Så var man där igen. Hostan fyller hela kroppen som ett äckligt litet murveldjur och gymnastik är fullständigt uteslutet. Så jag är hemma igen! Woho!
Denna dag känns av graden oöverstiglig. Jag vet inte varför! Från första sekunden när min väckarklocka ringde (med fel jävla låt dessutom, nån högkyrklig discoekosång. Ja, precis lika läskigt som det framstår), så var det bara nån känsla av .......blä. Det var inte ens ljust ute! Det var halvmörkt och dovt och lite blått och mest grått. Blä. Lite så, you got the message because the message was that it was blä? You fat?
Prize!
Okay. Så min nya kärlek Matt Mullholland är fantastisk. Blommor och kaffe på sängen får jag var dag också, misströsta inte. Nu slog framtiden mig som ett slag i magen. Betyg, jobb, städa, laga mat, ja jävlar du jag sa ju att denna dag var en blä. En blä, singularis bläus.
Men imorgon ska jag träffa eddted och äta frukost. Eller fika. Jag vet icke. Helgen erbjuder plugg, kanske en sväng förbi adis, få tillbaka mitt ridge racer (vilket nästan gjorde mig besviken, var så inställd på en rättfärdigad avrättning...), och kanske pyssla lite med rummet.
Jag skriver igen, varesig det nu är ett hot eller löfte..
Jag får medicin, lamotrigin stämningsstabiliserande. Jag går hos terapeut där vi arbetar med KBT, och jag ska pusha på henne och säga att jag vill arbeta hårdare för jag vill inte leva som jag gör längre, och jag vill inte vara ensam heller. Ta hand om dej! Kram
SvaraRaderaMmm det tycker jag låter som en jättebra idé. Vad bra! Och känns det som att man är i botten ibland, så kan det ju bara bli bättre. Jag hoppas du mår bättre SNART! kram
SvaraRadera