NEW YEA

Mja, så var man den som blev så förkyld att man tror man ska dö. Fast man vet ju, att såklart man inte kommer dö av en förkylning. Men när det känns som en stor jävla plog kör över ens bihålor så är det något man gärna vill tro. Att man skulle dö alltså.

Fast inte sådär dramatiskt som det lät.

Nyår blev en höjdare, och verkligen på riktigt. Fram till fem hade jag väl mer eller mindre panik för ansvarsbiten och jag såg framför mig hur jag får skällskällskäll och jagtroddeduvarmognareänså hurkunde du tahittusenpers och grannarnaharringtpolisenduärinteklok hurgammalärduegentligen? Så jag sa nej. Nej. Nej, nej nej. Nä, tyvärr. Jag är ledsen men det går inte. Och det var surt, för det var till härliga människor jag gärna hade haft hos mig. Men det var grymt kul och jag blev kär i majoriteten som var där. Tack och lov för att det finns så fantastiska filurer i Uppsala och för att jag fick fira nyår med alla er. PUSS.

Sen saknar jag Adam.
Sen är jag jävligt skoltrött.
Snorig så jag skulle kunna skapa en snorbank och bli miljonär. Miljardär. Biljonär, ni förstår, svinrik. På snor. Tack och hej, men nej tack ändå.

Jag vill inte tillbaka till skolan. Jag har noll motivation och vill bara sluta skolan och åka iväg nånstans och skriva. Skriva kanske i nån tidning. Kanske i Edinburgh. Världens mysigaste stad.

Och nu ekar det i hela lägenhetslådan för någon skriker att det är mat. Och då är det mat, och jag är inte så hungrig nuförtiden, men det är ju mat. Och då måste man äta, lite iallafall.

Puss hej, hot eller löfte så hörs vi snart igen.